Med Betsy i mörkaste Småland

Dagen var het och det gick inte att motstå ett dopp i Tobiskviken som ligger vid Simrishamn. Vågorna var kraftiga och det var svårt att inte vräkas omkull när vi vadade ut, ja rentav omöjligt. Fördelen var att det gick snabbt att bli våt, inget sakta velande eller ojande att det var kallt. När vi gick ner över sanddynerna senare på kvällen var himlen mjukt persikafärgad. Vi hälsade på en fågel som just stulit en bit bröd från ett bord på campingen strax intill. Den var större än en kråka och näbben var stor och kraftig. Med stor sannolikhet var det en råka som vi råkat se. Inte vacker men magnifik! Några kilometer bort ligger Baskemölla med sin hamn och typiska långhus med stockrosor. En idyllisk pärla som kan tävla med Brantevik i grenen vill-ha-men-har-inte-råd. Här en bild från ovan, lånad från internet utan lov. 🙄 Själva Simrishamn var inte vårt fokus denna gång. Det blev en promenad längs Tommarpa...

Stensjö By var en positiv överraskning, den ligger 2 km från E22 strax utanför Oskarshamn, lagom långt från Västervik för en kopp kaffe. Här finns inte bara kaffe utan ett kulturlandskap så som det kunde se ut omkring år 1900. Just den här byn ligger samlad till skillnad från många andra som splittrades under det laga skiftet på 1800-talet. Man förstår hur öppet landskapet var då, med kreatur som betade varje liten gräsyta och höll tillbaka sly. Ett fint och välskött levande museum kan man väl säga. Just när vi var där såg vi på lite avstånd en grupp personer som hängde upp nyskördat lin på tork på en hässja - troligen en kurs för intresserade av kulturhistoria.

När vi pustat ut efter resan strosade vi runt i kvarteren på Kvarnholmen. Det finns många fina gamla hus där. Ett litet urval är dessa tre: Man får inte glömma två gamla konditorier som andas 50-tal eller något ditåt. Kullzenska besökte vi vid förra besöket, det var trevligt gammaldags med knarrande golv på andra våningen. Holmgrens gick vi förbi - det var inte lika välkomnande tyckte vi, kanske vi hade fel. Det var en underbar varm kväll och de sista solstrålarna lyste upp både domkyrkan och fängelset till glädje för biskop och förbrytare får vi hoppas. Länsmuseet fick sin beskärda del också.  Utanför domkyrkan pågick uppbyggnad av en scen, avspärrningar med mera inför tävlingen Iron Man som snart går av stapeln.  Restaurangerna runt Larmtorget var välbesökta av turisterna men stämningen var, ska vi säga, dämpad, om inte gäspframkallande. Inte mycket larm var det i alla fall. Men v...

När jag vaknar är klockan halv sju och ljuset strömmar in genom fönstret i Betsy. Jag gnuggar sömnen ur mina ögon och sätter mig upp. Linda snusar obekymrat  bredvid mig troligen engagerad i någon obegriplig dröm. Jag överlåter drömmandet till henne. Jag krånglar mig framåt i sängen för att ta in titt ut genom vindrutan. Solen står högt på himlen, vattnet glittrar i hamnen framför mig och Öland ser ut som en blågrå remsa på andra sidan sundet. Mitt emot ligger Arklow Rose vid kajen och får lastrummet fyllt med något obestämbart. Två lyftkranar med varsin stor gripklo öppnar sina gap och ner faller det där jag inte vet vad det är. Rester från något kalhygge, kanske eller sopor. Vi parkerade på Elevatorkajen i går eftermiddag utanför Länsmuseet i sällskap med ett tjugotal andra husbilar. 24 grader varmt var det då och det ser ut att bli en varm dag även idag. Den ligger framför oss, dagen alltså, som ett oskrivet blad. Möjligen kommer vi att kunna ordet Österlen f...