Morgon i Kalmar

När jag vaknar är klockan halv sju och ljuset strömmar in genom fönstret i Betsy. Jag gnuggar sömnen ur mina ögon och sätter mig upp. Linda snusar obekymrat  bredvid mig troligen engagerad i någon obegriplig dröm. Jag överlåter drömmandet till henne. Jag krånglar mig framåt i sängen för att ta in titt ut genom vindrutan.

Solen står högt på himlen, vattnet glittrar i hamnen framför mig och Öland ser ut som en blågrå remsa på andra sidan sundet. Mitt emot ligger Arklow Rose vid kajen och får lastrummet fyllt med något obestämbart. Två lyftkranar med varsin stor gripklo öppnar sina gap och ner faller det där jag inte vet vad det är. Rester från något kalhygge, kanske eller sopor.

Vi parkerade på Elevatorkajen i går eftermiddag utanför Länsmuseet i sällskap med ett tjugotal andra husbilar. 24 grader varmt var det då och det ser ut att bli en varm dag även idag. Den ligger framför oss, dagen alltså, som ett oskrivet blad. Möjligen kommer vi att kunna ordet Österlen framåt kvällen - men mycket kan hända dessförinnan. Nu finns det viktigare saker att ägna sig åt: pussa på Linda och sedan frukost.

(En viss efterforskning påstår att båten, som är registrerad i Irland, kan transportera en rad olika styckegods – särskilt bulkvaror som papper, kol, trä, spannmål, samt farligt gods .)

Arklow Rose blir lastad mitt mot oss.

Dessie puttrar iväg över sundet.