Simrishamn

Dagen var het och det gick inte att motstå ett dopp i Tobiskviken som ligger vid Simrishamn. Vågorna var kraftiga och det var svårt att inte vräkas omkull när vi vadade ut, ja rentav omöjligt. Fördelen var att det gick snabbt att bli våt, inget sakta velande eller ojande att det var kallt.

När vi gick ner över sanddynerna senare på kvällen var himlen mjukt persikafärgad.

Vi hälsade på en fågel som just stulit en bit bröd från ett bord på campingen strax intill. Den var större än en kråka och näbben var stor och kraftig. Med stor sannolikhet var det en råka som vi råkat se. Inte vacker men magnifik!

Några kilometer bort ligger Baskemölla med sin hamn och typiska långhus med stockrosor. En idyllisk pärla som kan tävla med Brantevik i grenen vill-ha-men-har-inte-råd. Här en bild från ovan, lånad från internet utan lov. 🙄

Själva Simrishamn var inte vårt fokus denna gång. Det blev en promenad längs Tommarpaån som rinner genom en vacker park nära havet och förbi ett välskött koloniområde där våra grönsaker får skämmas i jämförelse.

Bakom Hotell Svea, där det finns en uteservering a la "bier garten", framförde en gitarrist med en mikrofon sina sånger inför bänkade gäster. Hovmästaren mötte oss vid grinden och uppmanade oss att sitta ner och dricka något, men musiken var inte särskilt njutbar, så vi avvek via lobbyn och sedan ut på gatan utan att diskutera saken med hovmästaren, ja jag tror det är en korrekt titel.